Linda & Emmy i Swaziland

Volontärlinjen Global heter linjen som Linda & Emmy går. Just nu befinner de sig i Swaziland. Deras klasskompisar är i Sydafrika och Kenya.
Att under höstterminen få studera kring förhållandena i ett land är lärorikt. Att sedan få uppleva förhållandena i ett land på riktigt, är något man bär med sig genom hela livet. Nedan följer några utdrag ur Linda & Emmys blogg.

Vill du läsa mer om vad det innebär att gå Volontärlinjen Global? Klicka dig vidare på följande länkar:
Volontärlinjen Global
Volontärernas olika bloggar

”Idag åkte vi till Magubheleni Clinic för att gå på ett HIV support meeting. En grupp människor som träffas för att prata om sina liv, sina problem och sina framgångar. De berättade för oss att många i gruppen inte kunde vara där eftersom många är för sjuka för att kunna ta sig till kliniken. En stor dröm var att kunna ha ett mobilt sjukhus för att kunna komma ut till alla. De berättade om sina drömmar, vad de ville kunna göra med sina olika grupper. Vi fick berätta om hur läget för HIV-smittade är i Sverige. Man såg hur chockade de blev när vi berättade att man får börja med medicin så fort man upptäcker att någon är HIV-positiv, här får man inte medicin förrän man bara har 350 vita blodkroppar kvar, alltså när det utvecklats till aids.

Det var en förmiddag med många känslor, maktlöshet, frustration, sorgsenhet och en oerhörd aktning inför dessa starka människor. Livet känns så oerhört orättvist ibland. Vad har vi gjort för att ha det såhär bra?”

”I två dagar har vi nu fått äran att vara på den här fantastiska skolan med 670 elever, 25 lärare och en fantastisk rektor (tänk er stor afrikansk kvinna som älskar sina skolbarn och att kramas). Så fort man kommer in på området känner man verkligen vilken god atmosfär det är, det märks att eleverna är trygga med lärarna och att lärarna gör allt de kan för att räcka till och hjälpa så många som möjligt. De får en stor portion lunch varje dag men rektorn drömmer om att kunna ge barnen frukost eftersom många av dem gått långt och inte får någon annan mat än lunchen i skolan. Hon berättar att många är HIV-smittade och inte kan ta sin medicin eftersom de inte har någon mat. Flera av barnen bor själva och har ingen som stöttar och hjälper dem, skolan får på så sätt vara en fristad där det finns vuxna som gör allt för att se alla barnen.”